Barndomshemmet
Med näsan tryckt mot glaset stirrade Alex oavbrutet ut. På sätena framför honom satt tre andra personer som också räddats undan översvämningen, en mamma och hennes två små barn. Mamman vände sig om och skrek över helikopterbullret att de hade räddats från ett hustak.
Alex nickade bara, han ville inte tala. Han ville bara se. Helikoptern svängde ut över havet, vinden och regnet hade slutat nu men vattnet i havet var inte alls som han kom ihåg det , det var inte blått eller tukosfärgat. Havet var brungrått och dystert, palmerna som kantat stränderna gade knäckts som tändstickor, han såg kala stammar som stack upp här och där, varenda palmkrona var borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar