Allt är möjligt!

Vi ligger under med 0-1 med bara minuten kvar. Jag ser min chans och löper. Bollen flyger och landar hos mig. Friläge med endast målvakten kvar. Han är stor men inte så snabb så jag placerar. Jag tittar upp och skjuter. Det är som om tiden står stilla. Jag ser publiken stirra och sedan jubla för bollen satt rätt i krysset. Domaren blåser av matchen. Det ska avgöras med en bäst av 3 straffläggning.

I pausen så snackar våran coach om vilka som ska ta straffen.
- Jag känner mig säker. säger jag
- Då slår du sista Olof.

Straffläggningen startar och dom får slå den första straffen. 1-0, 1-1, 2-1, 2-2. 3-2
Nu är det upp till mig att ge oss en chans att ta oss vidare till final. Nerverna börjar att ta över men jag får inte visa det så att målvakten ser det. Jag lägger upp bollen på punkten och bakar 5 steg. Jag tittar på målet och väljer vart jag ska sätta den. Jag joggar sakta fram och skjuter. Den går inte alls vart den var menad. Den träffar stolpen och studsar ut. Jag tar upp händerna över huvudet för att dölja mina känslor. Jag ser att coachen är besviken. Efter all tid han lagt ner för att vi ska bli bättre så förväntade han nog mer utav oss.

Vi går in i omklädningsrummet för att duscha. Efter att vi packat sakerna för att åka hem så kommer det in en kille. Han sa att Elfsborg inte skulle vara med och att vi fick ta deras finalplats. Denna gången skulle jag inte svika mitt lag.